Svårt..

Jag vill ju inte va för gåpåig...
Då kan han ju fly för gott, vilket jag inte vill.
Om 2,5 vecka ska jag få se och träffa honom, vilket glädjer mig.
Jag kan inte sluta tänka på honom, han är i huvet hela tiden.
Han kanske inte ens är intresserad...
Men gör nog allt för att han ska bli...
Skiter det sig så lär jag väl hem o lipa...
Som ett barn, krossade hjärtan är inget att hurra för!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0